... man känner sig ensam. Man vet att ens vänner som har någon vid sin sida umgås med dem, gör roliga saker tillsammans, tråkiga saker. De gör saker ihop. Jag vet att jag är välkommen men det känns lite kymigt ändå.
Jag är inte den som tar mig för saker ensam. Jag tycker inte om att åka till stan själv, åka och bada, hänga på stranden, gå promenader ensam. Jag är en sällskapsmänniska.
Synd att man inte funkar som andra gör. Jag vill så gärna, men så är det inte. Tror ibland att det är självvalt, ibland tror jag att det är nåt annat inblandat.
Det är jobbigt att omvärdera alla sina beslut. Hur de ser ut i andras ögon, det försöker jag strunta i. Men det är jobbigt att vara lite på undantag. Det är ensamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar