Still a bit confused

yep...

Man blir det av extremlånga sms på onsdagskvällarna. Och av telefonsamtal av samma kaliber. Och jag törstar efter det jag inte får. Tänk om man bara kunde strunta i det hela... Jag bara önskar att något skulle kunna vara normalt för en gångs skull.

Problemet är väl att jag som vanligt är självdestruktiv. Och vill ha det jag inte mäktar med, och skyr det jag kanske förtjänar och behöver...

On the brightside... E och R har skaffat det som de längtat efter - ett hus! Jag önskar er all lycka! Grattis!!