Jag stod på gården idag när det slog mig - om saker och ting inte löser sig på jobbet så kommer jag stå ensam i höst med 16 barn. Tre invänjningar, 13 barn och så jag. Då ville jag bara lägga mig ner och skrika, så där som barnen gör när dom inte får som dom vill.
Pratade med chefen, fick inte så mycket sagt, eller så mycket information. Men mådde lite bättre.
Fan, ibland är det fan inte lätt att vara ensam och stark. Just nu är jag ensam och svag....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men ensam och svag är också okej ibland...för då kan man krypa ihop till en liten tuss och gömma sig en stund för att sedan växa sig starkare...
SvaraRadera//ED